Tacksamhets-utmaning

 Jag har bestämt mig för att jag ska testa en sak som jag hörde i en podd... egentligen är det saker som jag dessutom haft som hemläxa när jag hade en massa möten på psyket. På den tiden var jag ju sjukskriven, jag hade all tid i världen att göra en sån utmaning. Men jag hade så innehållslösa dagar att det liksom bara var samma saker jag kunde skriva varje dag. 

1. BARNEN är friska.

2. JAG HAR ETT HEM

3. mamma och pappa

Typ så. Det blir lite enformigt. Det kändes inte ärligt på något sätt. 

För det är ju självklart det viktigaste att vara tacksam för. Men hela grejen är ju att man ska hitta tre saker från just den dagen man tacksam för. Om man ska skriva en lista varje dag i en månads blir det ju rätt trist om man bara gör en "copy, paste."

Jag var nog inte ens känslomässigt mottaglig för den typen av utmaning. För jag såg allt i svart/vitt däremellan bara olika nyanser av grått. Jag hade kanske små stunder där jag kunde stanna upp och få en sån där aha-upplevelse. Men det var sällan och få.

Nu för tiden. Även när jag mår som sämst så mår jag bättre än vad jag gjorde på mina bra dagar under de värsta tiderna av mitt liv.

Nu vet jag att jag har massor med såna ögonblick egentligen. Kanske behöver jag bara utmana mig själv att faktiskt reflektera över det. 

Det jag lärde mig när jag fick elementet på min fot var att det finns flera saker man kan känna tacksamhet för även när en olycka sker.

Jag var tacksam över att elementet valde att släppa när jag stod där. Det kunde ha skett när det var ett litet barn.  Jag var oerhört tacksam för att det inte föll några millimeter eller centimeter högre upp på fotryggen. Då hade det blivit en oerhört komplicerad skada. Jag tänkte aldrig "varför just på mig" 

Nu när jag tänker efter så inser jag att jag är tacksam för att jag inte tyckte synd om mig själv. Att en av mina första tankar var "tack gode gud för att det inte var ett litet barn här nu, eller en gammal skör människa för den delen." För det gjorde att jag aldrig fastnade i en sån där spiral där man tycker att livet är orättvist.  

Livet kan vara orättvist. På riktigt. Men man ska nog spara den känslan till den dagen det där allvarligt orättvisa faktiskt sker. 

Att man själv eller någon man håller kär blir allvarligt sjuk eller att man mister någon på ett sätt som inte är "rättvist"

Alla kommer vi att förlora nära och kära. Men det är skillnad på om man förlorar någon pga hög ålder exempelvis. Det är inte roligt. Men det hör till. Det är så det fungerar. Alltså är det jobbigt, men rättvist.

Att förlora ett barn kan aldrig vara rättvist.

Att få ett element på tårna är inget som kan mäta sig med riktig orättvisa i livet.

Så jag är tacksam att jag har förstånd att se det så. Jag är tacksam över att det var pissväder hela min semester. För då låg jag och deppade i tre veckor (give or take) vilket innebar att nerverna fick lugna ner sig. Och jag har blivit mycket bättre sedan dess. Hade det varit varmt hade värmen triggat tårna. Jag hade dessutom varit ute mer och därför skulle tårna inte ha hunnit vila. Så jag är tacksam för min kassa semester. Dessutom har problemen med mina tår lett till att jag har blivit extremt bundis med flera på Ahlsells. Där jag till slut hade så tur att dom bjöd mig på en formgjuten sula, efter att ha köpt flera par arbetsskor. Det blev jättebra med sulorna. Plus att det är så roligt att fara dit när man ska köpa något. Underbara människor. Utan mina tår hade det kanske aldrig hänt. 

You see? 👀 så här hade jag aldrig kunnat se på en händelse för några år sedan.

Nu kan jag säkert hitta massor om jag bara tänker efter lite. Så jag ska testa i 30 dagar.

Om jag skriver det här är det kanske lättare att inte bara skippa. (Även fast det bara är mamma som läser min blogg) 🤪

Min fina blomma fortsätter att leverera trots att vi har haft någon frostnatt. Är det ens normalt?