Mitt haverifilter

 Jag har bestämt mig för att jag ska testa en sak som jag hörde i en podd... egentligen är det saker som jag dessutom haft som hemläxa när jag hade en massa möten på psyket. På den tiden var jag ju sjukskriven, jag hade all tid i världen att göra en sån utmaning. Men jag hade så innehållslösa dagar att det liksom bara var samma saker jag kunde skriva varje dag.  1. BARNEN är friska. 2. JAG HAR ETT HEM 3. mamma och pappa Typ så. Det blir lite enformigt. Det kändes inte ärligt på något sätt.  För det är ju självklart det viktigaste att vara tacksam för. Men hela grejen är ju att man ska hitta tre saker från just den dagen man tacksam för. Om man ska skriva en lista varje dag i en månads blir det ju rätt trist om man bara gör en "copy, paste." Jag var nog inte ens känslomässigt mottaglig för den typen av utmaning. För jag såg allt i svart/vitt däremellan bara olika nyanser av grått. Jag hade kanske små stunder där jag kunde stanna upp och få en sån där aha-upplevelse. Men de...

 Jag tittade igenom mina foton igen, jag har börjat rensa.  Men jag hittade några bilder som jag tänkte att det kan vara roligt att visa.  Samtidigt kan jag passa på att berätta lite vad jag arbetar med.  Det heter så vackert fastighetstekniker.  En del kallar oss "vaktmästare" Mitt jobb är otroligt varierande. Jag jobbar med vattenrening på badhus. Men vi har ju all skötsel som rör badhuset också. Man vet aldrig hur en arbetsdag kommer att se ut. Ĵag gillar att skriva listor och försöka planera nästkommande dag. Men nu så här två och ett halvt år senare så inser jag att ingen av mina planeringar har gått enligt plan. Det är ingen idé att ens försöka. För det är alltid någonting som händer som man inte har förutspått. Hur som helst. Jag jobbar mest med badhus och på sommaren så sköter vi även utomhusbadet. Vitbergsbadet.  Det är så bilderna kommer in i bilden förstås. Jag hittade en bild från dagen innan öppningen förra året. Jag hade beredskap då så jag va...

Idag har det varit strålande väder. Jag lyckades släpa mig till jobbet efter två dagar hemma. Jag ska inte ljuga, det bar emot i morse. Men det gick bättre efter någon timme.  Vi fick massor gjort som har legat och väntat på att bli fixat. Bytt filter till det största tilluftsaggregatet och bytt kol i ett filter (vattenreningsfilter)  Det känns skönt. Men man blir ju aldrig klar. Det finns alltid tusen saker kvar som väntar på en. I morgon är mina två "lagkamrater" lediga. So im left to fend for myself.  Förhoppningsvis kommer det inget bakslag. Tack och lov är det ju fredag i morgon.  En dag till ska jag väl överleva. bild-jävlarna hamnar åt fel håll, men vad gör det? Färgerna är vackra.

En rätt mörk och oförlåtande värld vi lever i. Det är så mycket som händer runt om i världen varje dag som får en att undra vad det är för fel på mänskligheten. Det har kanske alltid varit så. Mer eller mindre. Definitivt mer om man blickar långt bakåt I historien.  Jag saknar ibland den människan jag var för typ tio år sedan. Jag hade ingen koll på vad som hände i världen. Jag konsumerade inga nyheter förutom typ någon enstaka rubrik här och där. Men jag läste aldrig hela artiklar. Jag tittade inte på nyheterna på TV. Jag hade ingen koll på politik, varken Sveriges eller världspolitiken. Jag förstod ingenting om hur världsekonomin fungerade. Jag hade verkligen ingen koll. Och därför kunde jag leva ett rätt bekymmersfritt, med dagens mått mätt, liv. Mina bekymmer då var ju väldigt lokala.  Och det var ju mest bara de saker som berörde mig i realtid. Jag tänkte inte mycket framåt. Jag undrade inte särskilt mycket på vad som skulle hända med styrräntan.  Även om jag hörde o...

Det är inte ofta jag stannar hemma från jobbet. Det här blir min andra karensdag någonsin sedan jag började jobba för drygt två år sedan. Jag har jobbat med bruten stortå och stapplat omkring med en svullen fotled. För det jag har insett så här med åren är att, när jag är hemma mår jag mycket sämre psykiskt än när jag jobbar. Så om jag inte verkligen är så pass slut att jag inte klarar av att jobba, i både kropp och själ samtidigt så är jag hellre på jobbet. Dessutom känns det så himla tråkigt att få en dålig lön. Men, igår försov jag mig. Jag hade svårt att somna natten till Måndagen. Jag hade ont i kroppen och var lite uppe i varv efter att vi var och hejade på Millas fotbollsmatch på Söndagskväll.  Jag hade ont i kroppen och var riktigt slut när jag vaknade men jag åkte ändå och jobbade. Det gick rätt bra. Men i morse hade jag ont i både huvudet och kroppen. Jag kände direkt att idag orkar jag inte. Så det fick bli en sjukdag. Och den har varit välbehövlig. Trots alvedon och ipr...

Här ligger jag i sängen och är allmänt lat. Jag började kolla igenom mitt fotoalbum i telefonen och blev helt matt. Jag älskar att ta kort. Sedan Milla började spela fotboll har jag insett att jag älskar att ta bilder där man lyckas fånga ett ögonblick exempelvis mitt i språnget, där ingen fot nuddar marken. Jag älskar bilder där man kanske bara får med hennes ryggarna, eller en profil. Egentligen är nästan alla de finaste bilderna på människor de bilder då personerna inte ens är medvetna om att dom blir fotograferade.  Jag älskar att ta kort. Jag önskar att jag hade råd att köpa en sån där riktigt bra kamera. Jag kan absolut inte klaga på kameran i min telefon.  Men när jag tittar igenom bilderna i mina album undrar jag ibland hur fan jag är funtad. Det är typ 700.000 bilder från tre års fotbollsmatcher. 690.000 av dessa är knappast intressanta att titta på. Hur många bilder kan man behöva på samma rygg i olika vinklar egentligen? Vad ska jag med dom till?! Same goes for alla...