Mitt haverifilter

Det är inte ofta jag stannar hemma från jobbet. Det här blir min andra karensdag någonsin sedan jag började jobba för drygt två år sedan. Jag har jobbat med bruten stortå och stapplat omkring med en svullen fotled. För det jag har insett så här med åren är att, när jag är hemma mår jag mycket sämre psykiskt än när jag jobbar. Så om jag inte verkligen är så pass slut att jag inte klarar av att jobba, i både kropp och själ samtidigt så är jag hellre på jobbet. Dessutom känns det så himla tråkigt att få en dålig lön. Men, igår försov jag mig. Jag hade svårt att somna natten till Måndagen. Jag hade ont i kroppen och var lite uppe i varv efter att vi var och hejade på Millas fotbollsmatch på Söndagskväll.  Jag hade ont i kroppen och var riktigt slut när jag vaknade men jag åkte ändå och jobbade. Det gick rätt bra. Men i morse hade jag ont i både huvudet och kroppen. Jag kände direkt att idag orkar jag inte. Så det fick bli en sjukdag. Och den har varit välbehövlig. Trots alvedon och ipr...

Här ligger jag i sängen och är allmänt lat. Jag började kolla igenom mitt fotoalbum i telefonen och blev helt matt. Jag älskar att ta kort. Sedan Milla började spela fotboll har jag insett att jag älskar att ta bilder där man lyckas fånga ett ögonblick exempelvis mitt i språnget, där ingen fot nuddar marken. Jag älskar bilder där man kanske bara får med hennes ryggarna, eller en profil. Egentligen är nästan alla de finaste bilderna på människor de bilder då personerna inte ens är medvetna om att dom blir fotograferade.  Jag älskar att ta kort. Jag önskar att jag hade råd att köpa en sån där riktigt bra kamera. Jag kan absolut inte klaga på kameran i min telefon.  Men när jag tittar igenom bilderna i mina album undrar jag ibland hur fan jag är funtad. Det är typ 700.000 bilder från tre års fotbollsmatcher. 690.000 av dessa är knappast intressanta att titta på. Hur många bilder kan man behöva på samma rygg i olika vinklar egentligen? Vad ska jag med dom till?! Same goes for alla...

I Tisdags hade Milla en fotbollsmatch klockan 18.30 Som den högst ofrivilliga och högst obekväma  fotbollsmorsan jag är tycker jag att det är vansinnigt att ha match mitt i veckan,  så sent. Vem orkar ens vara vaken så sent?! Kallt och jävligt var det ju också. Men som den engagerade förälder jag gärna vill ge sken att vara så åkte jag så klart och kollade. Men det fick jag bittert ångra. Trots att jag klädde mig riktigt rejält (trodde jag) så frös jag så att jag hade kramp i hela kroppen. Jag hackade tänder så mycket att emaljen nästan sprack. Det tog timmar innan jag fick upp värmen sen. Dagen efter vaknade jag med värk i hela kroppen. Det har hållit i sig hela dagen. Det är därför jag ligger sömnlös. Jag kommer knappast arbeta hela dagen i morgon.  Tacka gudarna för att jag har en massa inarbetade flextimmar. 

Testar en grej. 🧐